Träningstorsdag

 
Hej och hå. Startade dagen med ett Strong Mama-pass på SATS, otroligt skönt. Men varför har man den där lilla djävulen på ena axeln som försöker övertala en att skippa den där träningen, när man ligger i sängen på morgonen? När man väl är på plats är det ju så härligt. Jag tror att passet var minst lika tufft för Aston, som nu har sovit i vagnen i 2,5 timme och sover ännu! Men det är bra det, han har varit lite dålig på att sova middag långa pass den senaste tiden.
 
Själv sitter jag i soffan och laddar batterierna. Ska försöka plocka i ordning lite här hemma, sedan kanske det blir en sväng ut i det gråmulna vädret också.
 
Hoppas att ni har en fin tisdag hos er!

Midsommarafton 2013

 
Midsommarafton var för min del både en härlig dag, men också en dag som tynger mitt hjärta. Innan vi startade vårt midsommarfirande var vi förbi och sa hej till pappa. Det var på dagen precis fyra år sedan min pappa på ett hastigt och tragiskt sätt lämnade jordelivet. Det är, om möjligt, ännu jobbigare i år eftersom han aldrig fick träffa Aston, och Aston aldrig fick träffa sin morfar. Samtidigt minns jag alla år med honom med ett leende på läpparna.
 
Efter besöket vid graven fortsatte vi vidare hem till min moster, där vi firade midsommarafton tillsammans med min deras familj och härliga barnaskara, samt med min mamma och sambo. Det blev en mysig kväll med sill, grillat, jordgubbar och trevligt sällskap.
 
Det är även himla roligt att se hur lilla Natalie (ett år och nio månader) verkligen har fattat tycke för "Aschton", som hon säger. Efter vi hade varit där senast så hade hon pratat så mycket om honom, så till och med lillebror på tre månader fick heta Aston ett tag.

Tjugofemåringen

 
Hoppla, här har tiden bara flugit iväg! Jag har försökt sätta mig vid datorn för att slänga in ett blogginlägg, eller två, eller tre... Men det har inte hunnits med helt enkelt. Så nu ligger jag lite på efterkälken känner jag.
 
Men om vi börjar med torsdagen... Då jag firade min tjugofemte födelsedag. Hipp, hipp hurra - eller något. Dagen startade med en härlig sovmorgon från Astons sida, han vet minsann hur man firar sin mamma. A å andra sidan glömde bort (!!!) att gratta mig, vilket han skyllde på att sovmorgonen ledde till försovning till jobbet. Nåja.
 
Till kvällen hade jag önskat mig en kväll på tu man hand med min kära sambo, så vi gick till den nyöppnade restaurangen Who is Mr French?. Att blicka ut över vattnet en ljummen sommarkväll och äta god mat med sin kära visade sig vara en riktigt bra kombination. Under tiden vi var ute och åt fick Aston vara hos sin mormor. Det är faktiskt första gången som vi lämnade bort honom några timmar och det gick naturligtvis bra, även om han somnade sent. Men det är väl sådana privilegier man får hos sin mormor antar jag ;-)