På egna ben

Liten kille i somras, på gång att börja krypa... Tänk att han går nu!
 
Nää hörni, så tråkigt det är när jag inte kan använda kameran, måste skaffa mig ett nytt minneskort pronto! Minnet på mobilen är också fullt så jag måste ta tag i att radera bilder och annat skräp därifrån också. Att blogga utan bilder är ju himla trist tycker jag!
 
De senaste dagarna har visserligen inte bjudit på så mycket spännande. Jo förresten! Aston har till slut vågat släppa taget och går nu alldeles själv! Han har ett tag tillbaka gått om han fått hålla i ett finger men har absolut inte vågat släppa för att ens stå själv (medvetet) men i helgen började det lossna och nu knatar han som bara den. Som mamma är jag förstås stolt som en tupp och det ser ju så himla gulligt ut när han vinglar runt. Men nu är bebisen borta, tänk vilket självförtroende och attitydförändring man kan få av att kunna ta sig runt på två ben ;-)
1 Pernilla:

skriven

Duktiga killen! Visst är det stort när de släpper taget och börjar gå?!

Svar: Ja, verkligen! Det största och roligaste utvecklingssteget hittills måste jag nog säga :-)
Sandra

2 Cuison:

skriven

Liten pojke börjar bli stor! ;)

3 Thilde:

skriven

Heja Aston! Så himla kul! Minns när Benjamin började släppa taget, åååh va stolt man va :D (hälsa Andreas att han borde överraska sig med nytt minneskort imorn som en tidig julklapp!;p)

Kommentera här: